Snöpoesi

Äntligen något som påminner om töväder och som tillsammans med det ökande ljuset ger de första våraningarna. Det oregelbundna droppandet mot fönsterblecket är ett lyckligt ackompanjemang till skrivandet av dessa rader.

Senaste numret av Lyrikvännen - ytterst välmatat denna gång - har påpassligt vintern som tema. Huvudintresset ägnas Erik Lindegren, vars sista diktsamling ju har titeln Vinteroffer. Men det är inte Lindegren som jag i första hand fäster mig vid, utan en snödikt av den franske poesinestorn Yves Bonnefoy, i översättning av Lasse Söderberg. Dikten har titeln Målaren vars namn är snö och frammanar bilden av ett Eden i vinterdräkt. Gud är målaren och målaren snön.

"Allt den utbreder heter tystnad.

Adam och Eva går förbi på vägen, varmt klädda. Ljudet av deras steg hörs inte i snön som täcker gräset"

Tänka sig! Precis vad vi behöver höra, och samtidigt påminnas om att även stegen i gräset saknar ljud, kanske till och med mer än vad som gäller för snön. I varje fall dagens kramsnö.

"Målaren vars namn är snö har arbetat väl även denna morgon. Han har gjort grenarna yngre, himlen är ett barn som skrattande springer mot mig, jag lindar en stor yllesjal om barnets hals."

Och snart kan barnet gå utan både strumpor och skor, säger mor.

Foto: EJ