Semestertider. Hälsa på.

Jag har vistats en tid i övre Norrland, närmare bestämt i Västerbottens och Ångermanlands sköna dalar. Vädret typiskt sommarsvenskt, det må erkännas, även om många med mig tyckt att det kunnat räcka med hälften av den beskärda delen kyla och regn.

I det ständiga svenska samtalet om semestervädret kan man, om man är en smula optimistiskt lagd, alltid inflika att det ju trots allt blir så grönskande grönt tack vare detta regnande. Och att man blir så välsignat glad när det väl skiner upp och termometern raskt stiger ända upp mot 20-gradersstrecket.

Ett sådant interludium i gråvädret skedde en kväll just den enda dag jag kunde göra sällskap med min bror och brorsdotter till Lillträsket för att fiska. Aborre och gädda bor i stort antal där i vassruggarnas närhet, det är om inte allmänt så i varje fall för initierade välbekant. Sjön ligger ensligt i skogen, tre, fyra hundra meter från farbar väg, och besöks endast av ett fåtal personer, varav de flesta knappt orkar ta sig dit längre.

Ekan östes på veckans regn innan den sköts ut över det stilla vattnet. Förväntningarna en liten kittling i mellangärdet. För min del var det längesen sist.

Solen sjönk och fick den omgivande skogens tallstammar att glöda, himlen molnfritt ljusblå även vid dryga tiosnåret, näckrosor knoppades i det mörka, småningom helt spegelblanka vattnet. Ett svanpar lyfte mödosamt mot en ensligare vik men annars var det så tyst att man hörde myggen sjunga.

Nej, gammelgäddorna var inte på hugget, och om sanningen ska fram inte de yngre heller. Endast småabborrarna var som alltid lättlurade och fick i de flesta fall återgå till mörkret under båten. Men vad gjorde det, när klocktiden under några timmar stannade i ett vaggande nu.

Jag brukar beskriva mig själv som en stadsmänniska, dock med en i grunden obeveklig dragning till naturupplevelser av detta slag. Jag förstår därför den som är beredd att betala stora pengar för en kväll som denna, låt vara att de flesta då vill kunna räkna med ädlare fisk än den vi hoppades på. Jag förstår att nästan gratis tillgång till upplevelser som denna är ett viktigt argument för dem som flyttar "hem" till skog, sjö och fjäll.

Och vi som har kvar någon vän eller släkting att hälsa på i sådana trakter kan bara skatta oss lyckliga över detta.