Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

söndag 29 mars 2009

Den såå medelklassiga musiken

På två sätt har jag nyligen blivit påmind om att det är en mycket allvarlig sak att inte "vara rätt" i populärmusikens diversehandel av stilar och genrer. Först genom meddelandet att melodiradiokanalernas programsättare dragit på sig protester för att man så sällan spelar Malena Ernmans vinnande bidrag till schlagerfestivalen.

Programmakarna tycker alltså i det fallet annorlunda än "folket" och dömer ut denna discolåt som något slags smygoperaaria, vilket väl bara vittnar om hur begränsade deras kunskaper utanför det egna musikreviret är. Ernman är förvisso en operastjärna med en sångkapacitet långt utöver det vanliga i den där festivalen. Men en röst med operaresurser förvandlar inte automatiskt en discolåt till opera, och när man liknar "La Voix" med "Nessun dorma" kan det inte bero på något annat än att det är den enda aria man känner till.

I förra veckan läste jag sedan Fredrik Strages inlägg i DN om pop/rockmusikens och dess skribenters skräck för att bli "medelklassig". Det är tydligen i vissa kretsar det värsta man kan säga om en konsert, en musiker eller en musikstil. Tydligare kan det väl knappast visas att pop och rock handlar om så oändligt mycket mer än musik och musikaliska kvaliteter, att insatsen här gäller identitet och livsstil och att uttrycken inte får bli för accepterade och gränsöverskridande så att en del av särdragseffekten går förlorad. Vi får väl se hur allvarliga konsekvenser det får för Thåström att kronprinsessan och hennes Daniel smög in på den rebelliske rockikonens konsert i Stockholm häromsistens.

Opera och klassiskt har ju tidigare förknippats med aristokrati och bildad överklass, men ingen skulle i dagens läge komma på att recensera en konsert i Berwaldhallen som bara så överklassig och därmed mena det musikaliska innehåll som publiken erbjuds. Det kanske helt enkelt beror på att genren socialt sett numera är så självklart "medelklassig" att det inte ens behöver diskuteras. Eller också att den håller på att bli klasslös, eftersom den inte längre duger som identitetsmarkör för varken en aristokratisk, borgerlig eller anti-borgerlig livsstil utan endast som konstupplevelse för vem som helst som vill förkovra sig på just detta område. Våra bonusdirektörer är i alla händelser inte de man i första hand stöter ihop med i konserthusen. Och inte är det kungahuset heller.

Men som bildningsmarkör duger den väl i alla fall? Jo, men musikalisk bildning återfinns i våra dagar, om än sällsynt, var som helst sociologiskt sett, även om den med all säkerhet har sin huvudsakliga rekrytering från de breda mellanskikten.
Hur som helst önskar jag Malena Ernman lycka till, trots att jag inte är ett dugg förtjust i det ackompanjemang som hon bestås med i detta sammanhang. Och jag tillåter mig att betvivla att ens den förment rebelliska musik som ännu inte riktigt platsar i schlagerfestivalen bara är en angelägenhet för dem som avskyr medelklassighet, vad det nu egentligen betyder.
Slutsats: avsätt de trångsynta popmakare som inte tror att publiken tål variation i skvalradion.

6 kommentarer:

Under ytan.. sa...

Väl skrivet!

Nog tror jag, som jag utan onda intentioner antydde med gourmetblogg, att den bildning som du och ett alltför litet andra musikkonnässörer trots allt tyvärr kan uppfattas som snobberi. Och snobberi associeras ofta med överklass eller självvald aristokrati.

Överklassbegreppet har enligt min mening idag alltmer skiftat betydelse. Den nya överklassen är de intellektuella, virtuoser och/eller de som har djupare kunskaper inom de områden som tidigare främst varit tillgängliga för personer med högre inkomst eller åtminstone med en respektabel titel. Klasstillhörigheten kan idag vara helt annorlunda beroende på (kultur)området.

Slutsats: idag är det Jante som avgör klasstillhörigheten inom olika områden. Har man kunskapsbrister så avfärdar man ofta kulturkunskaper felaktigt med översitteri.

Jag håller till fullo med om:
"..avsätt de trångsynta popmakare som inte tror att publiken tål variation i skvalradion.

Einar J sa...

Jag är inte säker på om jag riktigt fattar vad du menar med snobberi, klass och Jante i det här sammanhanget.
Men visst kan det vara provocerande för en del om man vill hävda kunskap och bildning på olika områden.
Snobberi finns på alla nivåer i samhället, och de där melodiradiomakarna ligger väl i riskzonen för att få den beteckningen, antar jag.

Under ytan.. sa...

Jag menar nog att Jante säger att allt som inte är "main stream", oavsett område, är snobberi och mycket längre än så tänker inte de flesta. Detta, uppfattar jag, som en helt annan hållning än din som är nyanserad trots din bildning.

Jag menar således att det finns människor som jag menar är hobbykulturella, dvs. snobbar vars lärande motiveras av att veta lite mer än andra, till skillnad från människor som är motiverade av någon slags äkta intresse. De senare är mer prestiglösa och kan därför kosta på sig en mer nyanserad bild, som jag tycker att du förmedlar. Snobbar vill åt bildningsmarkören men bryr sig inte om bildningen.
Det finns ett inlägg på min blogg som tydligt visar hur sånt kan ta sig uttryck (http://underytligt.blogspot.com/2009/04/det-ar-skont-att-intelligentian-inte.html).

Jag menar att somliga ibland inte gör en distinktion mellan bildning och snobberi, vilket är olyckligt.

Jag medger dock att jag hamnade bredvid ämnet men jag hade gått igång på ovanstående inlägg.

Under ytan.. sa...

Korr

Det skulle inte vara "trots din bildning" i det första stycket utan snarare "som ett resultat.."

Tania sa...

Einar, jag undrade vart du har tagit vägen. Men var slarvig och tittade inte närmare. Välkommen till Blogger och grattis till din nya blogg med mycket fin layout. Lycka till!

Einar J sa...

Under ytan: Ja, nu förstår jag bättre hur du menar. (Och jag har räknat ut vem du är också, hejhej...!).Din distinktion tycker jag också är relevant.
Snobbarna löper dessbättre alltid risken att avslöjas som endast snobbar.

Tanja: Tack! Jag trivs bra med att ha växlat till blogger. Och hoppas förstås att att så många som möjligt av mina gamla läsare hängt med mig hit.