Än en gång jul. Den här gången mycket stillsam på grund av nödtvungen anpassning till en tröttande influensa. Tröttsamt även det novermbermörker som dominerat hela december fram tills nu. Lagom till julafton frostnade till sist de snöfria markerna och en blek vintersol har sedan visat sig några timmar mitt på dagen.
Lyssnar till musik och läser. Vilar och promenerar med Doro - som inte firar men gläds åt vildsvinsjulskinkan.
Hoppas på ännu några julaftnar i ett ljusare världsläge; hoppas få höra om några av de värsta autokraternas fall, i öst som i väst. Och vem väntar i så fall i kulisserna? Någonting säger mig att vice Vence är en minst lika farlig person som den herre han så servilt tjänar med fanatiskt stingande blick.
Nog behöver världen sång från himlens stjärnevärld och vägledning av kloka herdar och vise män.
Själv har jag sedan barnsben mitt öra vänt mot rösten som följt mig i spåren och försökt påminna om änglarnas och sfärernas musik. Här sjunger han om tindrande stjärnor på himlens päll och om trösten som - "i en orolig tid"- kommit till jorden.
"Om man vill tro de orden".
Om ej så finns musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar