Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

söndag 30 november 2025

Vilken konsert!


Förra lördagen var jag med om någonting riktigt stort i Konserthuset i Stockholm. "BLOMSTEDT DIRIGERAR BRUCKNER, löd rubriken på programmet i rättmätiga versaler. Vår ojämförligt störste dirigent genom tiderna, Herbert Blomstedt, 97 år, ledde filharmonikerna till stordåd i en av symfonihistoriens mäktigaste verk: Anton Bruckners ofullbordade nionde symfoni, alltså dess tre fullbordade satser.

Han dirigerar sittande numera, men att han i den åldern under dryga timmen orkar hålla armarna i luften och med sina sedvanligt vackra handrörelser leda musikerna till ett inspirerat resultat, är givetvis en prestation i sig. Att han sedan är en internationellt erkänd Bruckner-dirigent som under ett långt liv levt med denna musik, förklarar väl åtminstone till en del att det som skedde kunde ske.

Jag har hört den här symfonin många gånger, både live och inspelad, men aldrig tidigare blivit så till den grad gripen av det som Blomstedt förmedlade den här eftermiddagen. Denna väldiga musikaliska katedral blev genomlyst av de olika instrumentgruppernas insatser, var för sig och tillsammans i hela dess komplexa harmonik, där det kraftfulla brasset dominerar som i ingen annan symfoni. 

Bruckner dedicerade sin sista symfoni till ingen mindre än Gud själv med förhoppningen att han skulle hinna färdigställa en sista fjärde sats. Det blev honom inte förunnat, men Adagiot som slutdel är passande och gott nog för en musik som efter stegringar, tystnader och ett sista utrdaget, borttonande ackord upphör i intet. 

Vid detta slut lät Blomstedt sina utsträckta armar sakta, mycket sakta sjunka, medan vi i publiken höll andan, inväntande en landning i tid och rum  Under publikens ovationer och orkesterns touche pilar sedan en nu till synes föryngrad dirigent lycklig ut och in med sin rollator. Ut och in igen för mer applåder. Och så en sista gest när han tackar och går fram till det hopslagna partituret på pulten och klappar det helt lätt med ena handen.

Ja, det var en konsert utöver de vanliga. Med ett ord sagt: oförglömlig!


PS. Jag ser att samtliga Bruckners symfonier finns med Herbert Blomstedt och Gewandhausorkestern i Leipzig, liveinspelningar från 2023 på cd (på Spotify här). 

Foto: Nadja Sjöström, Konserthuset.

Inga kommentarer: