Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

måndag 12 september 2022

Djävulskap i svampskogen


Två dagar i rad har jag varit på jakt efter kungen bland höstsvamparna, Karl Johan. I dikesrenen bara hundra meter från mitt sommarviste såg jag nämligen i förrgår redan på håll en präktig sopp, som signalerade att det nu förmodligen var dags, att det sannolikt var skördetid.

De senaste veckornas regn har vattnat markerna så pass att förhoppningarna om höstsvampen trots sommarens torka tett sig alltmer realistiska. Jag har alltså gått i väntans tider, beredd. Även om det hittills i år inte kryllat av svamp visar det sig nu i alla fall möjligt för den som söker att finna - solitärer snarare än grupper och överflöd.

Den där välväxta soppen som ringde skördetid visade sig inte vara en KJ, utan en sällsynthet som fick mig att haja till när jag lossade den från marken. De flesta soppar är riskfri föda om än mera sällan någon kulinarisk sensation - ja, förutom KJ då och någon till. 

Men här stod jag inför ett undantag, en färgstark djävulssopp, som visserligen inte är dödligt giftig men definitivt vid konsumtion ger ont i magen. Någon risk att man sammanblandar den med ätliga soppar föreligger inte. Dess brunvioletta och eldiga fot med det finmaskiga mönstret, inte vitt utan liksom blodsprängt, och med ett rörskikt i mörkaste purpur, är alltför chockerande annorlunda för att kunna förväxlas med en KJ eller en brunsopp. Och hatten sedan - blek, helt i avsaknad av den mörkbruna elegans som kännetecknar kungens.


Jag har förut någon enstaka gång stött på djävulssopp och jag läste häromdagen i UNT att ytterligare något fynd gjorts här i Uppland nyligen. I övrigt påträffas den tydligen huvudsakligen på Öland eller Gotland. Men sällsynt. 

Jag lät den djävulske ligga, men tog som sagt till mig den larmande signalen om att tiden var inne.

Jo, för det gäller att vara på plats i rätt tid. KJ är som bekant en favorit också bland insekter och parasiter. Man måste hinna före dem och helst plocka de små och mellanstora exemplaren medan de ännu uppvisar fasthet i sin bukiga fot. 

Jag får ibland för mig att KJ växer snabbare än de flesta andra svampar. När den väl skjutit upp sin mörkbruna kupol ur mossan står det inte på förrän den ståtligt exponerar sin svällande underdel, den vi kallar fot men som jag helst med ett lån från min salig far skulle vilja kalla "distriktsföreståndarebuk", den som snabbt blir en festplats för insekter och larver.

Inte så med kusinen från helvetet. Som verkar gå fri från angrepp.

Mycket riktigt. Det blev två stora stekpannor skuren KJ. Att slutligen stå där vid spisen, röra om och när svampen kokar in i sin egen buljong känna hur aromen stiger.

En av den tidiga höstens stora stunder. 



Foto: EJ (Klicka för förstoring)


 

Inga kommentarer: