Det finns gömda och glömda platser i ens närhet som förtjänar att uppmärksammas mer än vad som vanligtvis blir fallet. Man behöver inte åka till spektakulära Blå grottan på Capri eller Grotte de Han i Belgien för att uppleva naturfenomen utöver det vanliga.
I ett naturskyddsområde nära Tärnsjö i Heby kommun, Uppsala län, finns Ingbokällorna. I den orörda skogens trolska famn ligger ett par källor som inte torkar ut i första taget. Via underjordiska tillflöden från Ingboåsen pulserar vatten här och var upp ur den slamartade sandbottnen, vackert blågrönskimrande, utan att den spegelblanka ytan avslöjar det minsta av skeendet.
En dag när solen lyser upp det klara grunda vattnet ser man småspigg och en och annan bäcköring simma omkring. Och plötsligt får man syn på ett av de där tillflödena, som likt munnar öppnas och spottar ut avsevärda mängder vatten ur underjorden. (Klicka för förstoring; i kanten av den vita fäcken syns öppningen i bottnen.)
Källor som dessa har ju alltid ansetts hälsobringande, i synnerhet om de i likhet med Ingbos rinner norrut. Jag tog dock ingen handfull vatten eftersom jag inte tror den rår på Mr P, min ständige följeslagare.
Nynnade i stället för mig själv några rader av en gammal psalm som dök upp ur minnets gömslen. Jag citerar ur minnet och ber om ursäkt för eventuella minnesfel:
Källa så klar, vatten du har, tidernas torka aldrig dig når, O huru väl, där är ro för min själ. Vila mitt trötta hjärta där får.
____________________________
Med tack till vännerna Bowald som förde oss till källorna.
4 kommentarer:
Så mystisk känsla det blir med det oväntade ljusgröna o vita under ytan..! Nyfiken undrar vad o varför... Vad är det för vatten som bubblar fram och skapar de färgerna?
Här står tiden stilla - det både syns och känns, och vattnet rinner alltså otippat uppför, mot norr.... En plats i skogen där det mest är bakofram! Nyfiken undrar nu förstås vad Mr P hade att säga om saken...🤔🙂
Det är väl naturligt grundvatten som flödar upp från jordens inre, får man anta. Färgerna har nog med ljusets brytning i det där vattnade bottenslammet att göra. Eller vad vet jag, det är bara vad jag tror.
Och Mr P har ingenting mer trovärdigt att tillägga, eftersom det bara är min benämning på den Parkinson som jag drabbades av för några år sen och vars symptom jag bekämpar, inte med magiskt källvatten utan med modern medicin.
Ja, källor finns det lite här och var i skogen, något vi inte minst upptäckt under vandringar på Hallandsleden. Hembygdsföreningar är bra på att sätta upp skyltar. Inte långt härifrån finns Asmunds källa, som enligt skylten troligen var en hednisk offerkälla, vars namn härstammar från första hälften av 1000-talet då enligt traditionen den tredje Skarabiskopen Osmund omvände hedningar och här döpte de första kristna i trakten. Själv har jag inte vid något besök blivit omvänd...
För min del har jag naturligtvis varit medveten om att källor och källvatten finns, men ändå aldrig tidigare stannat till inför en verklig källa och reflekterat över detta naturfenomen. Det är lätt att förstå att detta friska, ur underjorden framvällande vatten skapat utomvärldsliga föreställningar, riter och allmänt symbolvärde. Särskilt när källan är belägen i en förtrollande urskog.
Men, som sagt, omvänd blev inte heller jag. Däremot betagen.
Skicka en kommentar