Redan går augusti mot sitt slut, som alltid i känslan av att redan. Sensommaren med sina jordiga, gyllenrostiga toner, om morgnarna svept i dimma, har sin speciella och med åren tilltagande melankoli.
De sista hallonen plockade. Äpplenas dova dunsar i gräsmattan. Snaps på havtorn satt.
Gräset vått som efter regn, fast bara av dagg, när i tidig morgon jag går till lådan, fiskar upp tidningen, skakar ur tvestjärtarna, vänder åter och makar plats åt dagens nyheter på frukostbordet.
Stora världens galenpannor och bedragare. Girighet, makthunger och dolda anslag. Som om det vore nyheter.
Hann innan dess från en annan värld notera det dimfuktiga spindelnätet mot bakgrund av lådans mörka plåt. Och där redan en fångst, av spindeln bevarad.
Foto: EJ (klicka för större bild)
4 kommentarer:
Vilken lysande sensommarpoesi! Vänligen Tomas Jakobsson
Tack för ett stycke poesi i ord och bild. Drabbad av dess melankoli denna lördagsmorgon
Tack till er själva!
Förgängelsen finns.Men skönheten består!
Vilken vacker bild.
Skicka en kommentar