Makaonens besök

Fjärilar har länge fascinerat mig. Insekter är de förvisso, även om man kan tycka att vissa av dem börjar likna småfåglar. Åtminstone när de kommer upp i riddarfjärilarnas storlek då de även flyger mer som fåglar än som fjärilar. 

Vi satt i solen på några vänners lantställe med rosévin i glasen när jag i ögonvrån uppfattade en rörelse runt den stora syrenen en bit bort. I det klara eftermiddagsljuset landade en makaon i de ljusblå blommorna. Med utbredda vingar fyllde den energidepån med både ljus och nektar. Överflödet av bådadera gjorde att den inte lät sig störas av min närgångenhet.

Besök av en makaon (Papilio machaon) är en händelse jag alltid finner värd att rapportera, trots att den lokalt tydligen inte lär vara så sällsynt som det kan verka. Jag är inte längre någon aktiv fjärilsjägare men stannar ändå alltid till när dessa sommarluftens tysta seglare korsar min väg. Och det är ju inte varje år jag med kameran i hand kan dokumentera mötet med en riddarfjäril. 

Makaonen - på engelska kallad swallowtail, svalstjärt - är visserligen inte hotad som art, men har i likhet med en del andra fjärilar minskat i antal här i Norden till följd av förändringar i landskapet. Störst chans att se den har man i kustnära trakter där kärr och mossmarker är dess främsta habitat. 

Med blommande syrener och buddlejor i trädgården kan man locka till sig den förnäme gästen, uppenbarligen även i det inre av Uppland. Så här i försommarblomningens tid kan det verka som ett naturens överdåd att den placerar ett smycke ovanpå all prakten. Ty ett välkomponerat smycke är vad makaonen mest av allt liknar.

Ännu har det inte hänt, men någon gång hoppas jag även få möta en apollofjäril, den numera sällsynta och givetvis fridlysta riddare som i mindre storlek har det vackra namnet mnemosynefjäril efter minnets gudinna.

Laksjön, den 5 juni 2016.

Foto: EJ (Klicka för förstoring!)