Den här sommarens lantliv bjuder på nya vyer och omständigheter. Inte bara värmeböljan och den ovanligt ihållande bristen på regn gör den annorlunda. Man kan kanske tycka att ett byte av uppehållsort från syduppländskt slättland till östra Upplands mer roslagspräglade landskap inte skulle vara en skillnad värd att orda om. Men hagmarkernas hällar är synligare, backarna fler, grusvägarna slingrigare och skogsområdena djupare än där vi hållits de senaste somrarna.
Jag har följaktligen gått och gnolat på Emil Hagströms "Visa från Roslagen" till Lars-Erik Larssons musik:
En, en,
torra backar
med sten, sten,
glömda vårdar,
smultronställen och gärdesgårdar,
vresig Roslag i kärvt behag
en sommardag.
Grind, grind,
slår i aftonens vind, vind.
Gamla kyrkor
som helg oss ringa,
karga tegar som bröd ska bringa.
Stenrös predikar på vardagsspråk
vid stig och stråk.
Djurliv hör hit: ett tiotal svarta tjurar står stilla i hettan med vispande svansar. Kor råmar längre bort i en annan hage, medan hästarna trampar omkring helt gårdsnära. Vildsvinen, som man talar om men sällan ser, lurar i skogen.
Om dagen de snabba tornseglarna som flyger ovanligt lågt med vingar som vattrar lufthavet, osynligt men hörbart. Om natten fladdermössen som anas som flyende skuggor mot julis halvmörka natthimmel.
Likheterna överväger; stillheten en uppländsk högsommardag i lantlig miljö är densamma. Små vita stackmoln samlar sig mot middagen, grånar och blånar till åska som aldrig tycks vilja bli av. Det särla regnet uteblir. Solsvedd gräsmark törstar. Hur det går med tegarna och skörden är mycket ovisst.
Issa har som vanligt svårt att ignorera buller som bryter tystnaden, särskilt ljuden från enstaka fordon som passerar på grusvägen och försvinner i ett moln av damm. Även hon är tacksam för skuggan från gamla aplar och resliga lindars täta grönska. I det jag kallar den italienska hettan ligger hon utfläkt i gräset medan husse blundar och vilar med boken i knät.
PS. Och flugorna.
Foto: EJ
3 kommentarer:
lyriskt beskrivet
Så skönt du beskriver det långsamma lantlivet. Jag tillbringar hela juli i en stuga vid en sjö i Västsverige, och efter fem år av återkomster har jag vant mig vid lunken, för att inte tala om att den här sommaren lockar till dagliga dopp i sagda sjö. Men jag saknar kulturinslag; blir nästan mätt på läsning fastän bokhögen fortfarande lockar. Till och med pojkvännen frågar om det inte finns någon teaterföreställning i närheten - jag är stolt över att ha lockat in honom på de banorna! Men efter några exkursioner vi får njuta av stillsamheten någon vecka till. Snart nog är vi tillbaka i storstaden.
Ja, jag förstår vad du menar. Även om jag uppskattar den lantliga friden -och lätt blir lyrisk, som Hannele påpekar - kan jag också få känningar av längtan efter stadslunken och de gamla vanliga vanorna med musik och tillgång till det mesta. Medhavda böcker är givetvis ett måste. Just nu djupdyker jag i en 500-sidig klassiker av Ch. Bronte:Jane Eyre. Lättläst och fascinerande, ett rakt berättande med psykologisk blick och fin tidsfärg.
Skicka en kommentar