Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

onsdag 22 februari 2017

En tidig dikt av Rilke



Än en gång har jag fastnat för en dikt av Rainer Maria Rilke. För en tid sedan hittade jag den på familjesidan i Dagens Nyheter, i det som var cancerforskaren och författaren Georg Kleins dödsannons. 

Så här lyder dikten på svenska i Ebba Langenskiöld-Hoffmanns tolkning:

Vet du vad längtan är? Att bo i bruset
av tidens vågsvall utan hem och strand.
Och lyss till evighetens röst i suset
från fjärran världar bortom havets rand.

Så är vårt liv. Tills stum ur det förflutna
den tystaste av alla timmar går,
som med ett sällsamt leende på slutna 
och bleka läppar upp till ljuset trår.

Jag sökte upp originalet, som visade sig vara den allra första dikten i den gamla utgåva som jag lyckligtvis hade i min poesibokhylla - "Die frühen Gedichte", Leipzig, Im Insel-Verlag, MCMXIX.  

Das ist die Sehnsucht: wohnen im Gewoge
und keine Heimat haben in der Zeit.
Und das sind Wünsche: leise Dialoge
täglicher Stunden mit der Ewigkeit.

Und das ist Leben. Bis aus einem Gestern
die einsamste von allen Stunden steigt,
die, anders lächelnd als die andern Schwestern,
dem Ewigen entgegenschweigt.

Det är som synes en vacker, men mycket fri tolkning till svenska som Langenskiöld-Hoffmann gjort, säkert betingad av strävan att bibehålla dikten rimmad och framför allt att komma till rätta med den sista strofens båda sista rader som onekligen bjuder på vissa svårigheter. 

Jag utmanade mig själv att försöka komma närmare originalet i en egen tolkning, också för att tränga djupare in i ordalydelserna. Jag är långt ifrån säker på de sista radernas kryptiska innebörd. Rilke låter oss fritt spekulera om den där stunden ur det förgångna vars gåtfulla leende avviker från "systrarnas" mera välbekanta. Leendet är givetvis centralt för dikten och med all sannolikhet av det sällsamma slag som Langenskiöld-Hoffman tänker sig. 

Så här blev min version, som jag betraktar som oavslutad. Framför allt sista raden tvingar fram en egen tolkning som kan diskuteras. Och kanske kan någon tyskspråkig läsare komma med alternativa förslag, i detaljer eller som helhet.

Längtan är att bo i vågen
och sakna varje hemort här i tiden.
Önskan är att föra dialogen
stilla dagligen med evigheten.

Sådant är livet. Ur gårdagen uppstiger
sist den ensammaste av alla stunder
som med ett leende olikt andra tiger
inför evighetens under.

Foto: EJ

PS. Jag ser att denna dikt finns textad på en husvägg i Leiden, Nederländerna. Bilden är hämtad från Wikipedia:


6 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

jag får plocka fram Rilke igen

Einar J sa...

Verkligen ingen dum idé!

Hanneles bokparadis sa...

Rilke vistades en sommar på Borgeby som Ernst Norlinds gäst, hörde jag när jag var där.

Einar J sa...

Javisst, han var ju en kringflackande man. En fin dikt om hög himmel, vind och väderkvarnar blev också resultatet: "En afton i Skåne". Finns också översatt till svenska.

Jenny B sa...

Tack för citaten, både på tyska och svenska. De gav några ögonblicks frid i en annars hektisk söndag.

Einar J sa...

Fint att höra!