Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

måndag 27 januari 2014

Offret på taktikens altare


Varför är så stora delar av intellektuell vänster ständigt nerkörd i samma spår av taktiskt tänkande? Jag undrar det varje gång någon vill kringgärda meningsutbytet av hänsyn till vem eller vilka det kan tänkas gynna. Samtidigt visar man sig egendomligt nog förvånad över den envisa misstanken att man vill mörka vissa delar av verkligheten. 

Som exempelvis i Aftonbladet häromdagen, när Athena Farrokhzad skrev: "En ung poesidebutant med palestinsk bakgrund som anklagar den muslimska diasporan för hyckleri, misogyni och allmänt barbari, vilken skänk från ovan för Dansk Folkeparti." Utan vidare tillstår hon att hon själv aldrig skulle kunna skriva så som poetkollegan gör "för en övervägande vit offentlighet". Detta oavsett om det som skrivs äger någon giltighet eller inte, förstår vi att hon menar. Det är tydligen någon "förklaringsmodell" som ska bekämpas till varje pris, oklart dock vilken.

Man tar sig än en gång för pannan! Detta ska vara intellektuella människor, som i stället för att uppträda som väktare av öppenhet och sannfärdighet snarare kreerar rollen av ideologiska kommissarier med överordnat ansvar för samhällsdebattens styrning. Och det enda de uppnår är mycket riktigt en ständigt återkommande debatt om debatten, en diskussion om vem som får säga vad.

Identitetsideologer har ibland gett intryck av att kunna godkänna skämt om svarta förutsatt att skämtaren själv är svart. Men uppenbarligen sviktar även den "interna" toleransen när vad som betraktas som det opinionsmässigt lämpliga blir enda rättesnöret. Inför potentiella anklagelser om att gå främlingsfientliga krafters ärenden hukar många i missriktad lojalitet. Dock inte den danske poeten.

Man offrar sin integritet och intellektuella heder på taktikens altare. Man saknar uppenbarligen all tilltro till förnuft och argumentation. Man tillstår utan att blinka självcensur som påkallad i offentligheten. Och indirekt, i föraktfullt högmod, dömer man ut allmänheten som oförmögen att se sanningar i vitögat utan att bli danskar eller folkpartister eller värst av allt kanske både och.

Jag kan inte tänka mig bättre ammunition för dem som agerar ideologiskt på motsidan. Min respekt för dessa grupplojala taktiker är under alla omständigheter lika med noll. 

2 kommentarer:

Thomas Nydahl sa...

Tack för dina viktiga rader Einar. Så ser ju svensk offentlighet ut idag. Undvik sakfrågorna, sök den rätta och "goda" taktiska samhörigheten. Det ska bli intressant att se hur svenska medier behandlar Yahya Hassan när hans furiösa och omskakande diktsamling utkommer i svensk översättning. Tystnad eller avvisanden?

Einar J sa...

Tystnad lär nog inte bli möjlig i det här fallet, efter all uppmärksamhet som redan även spillt över i svenska media.
Så visst ska det bli intressant att se hur Hassans poesi kommer att mottas.
Gissningsvis kommer det inte att ske utan alla dessa politiskt taktiska reservationer som vill förminska giltigheten i de erfarenheter Hassan upplevt som viktiga att förmedla.