Vem spelar musiken?

Jag är trött på vintervädret, hjärtligt trött. Det räcker nu. Mina våraningar från den gångna helgen är i ordets alldeles bokstavliga mening bortblåsta. Det nya snöovädret är visserligen inte särskilt dramatiskt men tillräckligt för att skapa känslan av att det fortfarande är eskimåklädsel som gäller.

Så kommer jag hem och hör en egenartartad musik. Tror först att jag glömt stänga av radions P2. Men så är det inte.

Jag bor i ett rätt gammalt hus, ritat av den legendariske Uppsala-arkitekten Gunnar Leche och byggt 1929. Fönstren är inte alldeles täta, trots renoveringar. Naturlig ventilation, brukar vi kalla det i bostadsföreningens styrelse.

När den byiga och ganska kraftiga vinden ligger på mot sovrumsfönstret skapas musik, blåsmusik. Faktum är att jag inte tidigare hört så starka och varierande toner från fönstret som just ikväll. Ibland är det ett lyriskt andante i en fallande skala. Men plötsligt tar vinden sats och en melodisk figur uppstår som dock sällan upprepas på exakt samma sätt. Jag går till flygeln och noterar bland annat en sekvens som börjar med ett h i den ettstrukna oktaven och fortsätter med tvåstrukna d-e-ess d.

Vad kunde inte Robert Schumann ha gjort av detta tema? Ännu en pianotrio i g-moll?

Jag kommer att tänka på de där berömda raderna i en sen dikt av Bertil Malmberg:

Vem drömde mig?
Vem spelade mig?
Vem sjöng min sångs tonart?

Och jag minns Ingmar Bergmans fråga i ett Sommar-program för några år sedan: Varifrån kommer musiken?